Angelica Bengtsson

Så.. Helgen är över. En mycket slitsam helg. Men nu är jag ledig, 2 dagar och det känns så underbart!
Tröttheten efter lördagens aktivitet har suttit i hela helgen, vilket är förståligt och att gå upp 05,00 är inget jag gör i vanliga fall.

Lördagen blev enligt mig ingen flopp alls! Vi anlände till Mora strax efter åttatiden. Lotsade runt och kollade läget lite. Vi insåg att det var ganska länge kvar tills vi skulle åka så vi satt oss i en liten stuga där dom serverade frukostbuffé, men vi nöjde oss bara med lite varm choklad.
Run 09,45 tog vi bussen till Oxberg. Det blev lite försenat så när vi väl var framme blev vi lite stressade. Vi skulle fylla i ett formulär, dra på oss nr lappen, packa ihop alla överdragskläder, klossa skidorna och själv skulle jag hinna med att gå på toa. Ca: 11,10 stog vi starklara, försökte hoppa och studtsa lite för att hålla oss varma. Det var en blandad kompott som stod där. När stratskottet gick var det bara att åka på, det blev lite segt i början just för att alla var så nära inpå varandra. Men vi klarade oss bra. Efter några kilometer började man komma ifrån den stora klungan folk och kunde åka sitt eget tempo.
Drygast var det att se alla skyltar där det stod hur långt det var kvar till Mora, att se en skylt med 25km kändes ju sädär. Men vi båda tyckte att det gick hur bra som helst första 15 km. Men när skylten då kom att det var lika långt kvar tappade vi lite av tålamodet. Då hade vi ju redan åkt så låååångt och så lääänge tyckte vi, och att vi skulle åka samma sträcka igen blev för mig bara psykiskt  jobbigt. Men det gick bra. Så länge vi fick i oss ny energi tack vare atta vätskekontroller så var det bara att köra på.
Men det är klart vi hade våra svackor, ett tag kändes det som vi nästan "gick" på skidorna. Allt blev så jobbigt då det bara var uppförsbacke efter uppförsbacke, och känningarna i ryggslut, axlar och baksida lår gjorde inte det hela bättre.
Sista 5 km var det bara att köra på. När det var ca 3 km kvar kom den sista vätskekontrollen, i med lite kaffe sen var det bara att spurta dem sista kilometrarna. Jag såg att jag hade chans att komma in under 3 timmar, så det ville jag inte missa.
Den sista kilometern kan har varit den längsta någonsin. Fy Fan! Då var det bara att trycka ner huvudet och köra slut det sista jag hade kvar, och när jag sedan kom över den förbaskade mållinjen var allt en befrielse. Jag klarade det! Tiden blev 2,58,15
Under loppet och direkt efter tänkte jag "Jag ska aldrig mer göra detta". Men såhär i efterhand så tror jag nog att jag vill det. Med lite mer träning och bättre teknik i åkningen så kommer det nog att gå bra.

Ingen kamera hade jag med mig i spåret. Vilket var tur. Skulle inte ha en chans att hinna ta kort. Det som var lite märkligt i spåret var att det var alldeles tyst. Ingen som sa någonting. Så när jag och Åsa väl sa något till varabdra så ekade det typ.. Själv hade jag lust att pusha på alla, skrika åt alla att vi gjorde ett kanon jobb. Men vad skulle dom då tänka .Nej, så det blev inget av.


Kvällen spenderades först på Broken Dreams med familjen. Mums! Sedan Var det RockBand för hela slanten. Trummorna är bäst, och jag var grym! :o)
Därefter drog vi iväg, dom som var i tillståndet för att åka, till Falun och Harrys. Kul Kul. Underbart att vara nykter på dansgolvet.
Somnade som en stock när vi väl kom hem, och blev allt lite sovmorgon. Söndagen avverkade jag ett 12-16 pass på jobbet.
Kvällen blev lugn. Var sjukt trött så vi bestämde oss för att laga hemmagjord pizza och slänga oss framför teven. Sagt som gjort. Att baka denna pizza kan nog också varit det värsta värsta jag gjort, helvetes pizza. Skulle laga en "proteinrik" pizza. Mitt tålamod är inte det bästa. Degen var så förbannat kladdig så det fastnade på fingrarna hela tiden. Oj Oj, man skulle inte ha vart i närheten av mig då, det säger jag bara. Stackars M.
Hur som helst, pizzan blev god. Tack å lov!

Sov som en prinsessa inatt. Idag har jag grejer som måste fixas. Handling, matlagning och träning. Roligt att man har så fullt upp varje gång man är ledig. Men så är väl livet!

The big day närmar sig. Har börjat förstå innebörden med denna crazy idea. Jag ska helt enkelt ta det som en "lördags tur", lite som en friluftsdag skulle man kunna säga, utan matsäcken. Detta efter att jag insett att ELIT ledet startar 10,00 och mitt led startled 7, startar 11,15, alltså när vi startar så har i princip ELIT ledet gått i mål.. OCH HUR FAN SKA JAG DÅ KUNNA VINNA? Nej, just det det finns alltså ingen chans.

Många hade gärna sett en live sändning härifrån, där ni kunde ha följt mig i spåret. Hur bra hade inte det varit? Och frågan är, hur många hade kollat? Men jag måste tyvärr göra er besvikna, det kommer alltså inte att hända! Ingen live sändning på mittlivsombengan.blogg.se

Har dock funderat mer och mer på vad pappa sa igår, ja kameran... hade det inte varit lite coolt med lite bilder från spåret? Nu när jag ändå ska ut på min lilla friluftsdag? Tål att tänkas på...

Ja så skulle man kanske kunna sumera denna dag.
Började dagen med ett riktigt riktigt skönt bröst, triceps och mage pass på gymmet! Känner att proteinet gör sin nytta, om inte annat så syns det när jag kör. Sjukt bra!

Väl på jobbet erbjuder sig Fredrik, DAGENS STORA ÄNGEL, att jobba åt mig några timmar imorgon. Så jag kan åka till Skövde med laget och bussen. Det känns super skönt att inte behöva stressa iväg från jobbet och tokstressa bilresan till Skövde och banketten. Nu kan jag i lung och ro jobba och sedan hoppa på bussen. TACK TACK TACK!

Blev skidåkning efter jobbet som planerat, dock lite kortare... ca 5 km bara. Känns underbart, uppladdningen inför vasan känns riktigt bra!



Imorgon kl 13 lämnar bussen IP. Ett riktigt laddat gäng åker ner för att göra allt dom kan, och går allt som det ska spelar vi final, FINAL i SM!!!! Men måste först hålla fokus på semifinalen mot Eskilstuna! Kan bli grymt!

Over and out!